Tack vare de sociala medierna såsom facebook och twitter får vi dagligen nyheter, bilder och filmer från det syriska upproret som började den 15 mars 2011. I mer än ett år har så gott som dagligen hundratusentals människor demonstrerat på gator och torg i enpartidiktaturen Syrien för sina grundläggande mänskliga rättigheter utan att FN, EU, NATO eller stormakter agerat starkt. Att Syriens krigsmakt lemlästar varje timme civila syrier, vars enda brott är att de vill göra sina röster hörda, verkar inte skaka makthavarna i Moskva och Peking. FN:s beslutsapparat är så pass krångligt att dess säkerhetsråd, först 13 månader efter upproret, beslöt att sända FN-obersvatörer till Syrien.

Av någon anledning är det internationella samfundet förlamad inför det massmord som utspelas inför våra ögon, inte minst på Youtube.

I en sammanställning som nyhetstjänsten @SyrienNyheter på twitter gjort och avser tidsperioden 15 mars 2011-  16 april  2012 har 13 480 invånare mördats av Al Assads säkerhetsstyrkor varav 983 barn, 513 har avlidit under brutala tortyrmetoder. Det är cirka 30 personer per dag!  855 av offren är kvinnor som i många fall tvingats klä av sig nakna och/eller våldtagits innan de har slaktats inför sina nära anhöriga i tortyrkammaren Syrien. En miljon människor befinner sig på flykt. Fler än 60 000 saknas. 212 000 personer har arresterats på 13 månader. Amnesty International beskrev sin ögonvittnebaserade rapport om Syrien som  ”en grym katalog över tortyr och andra illdåd.”

Det finns olika grader i helvetet. Allra svårast är att 769 barn under 18 år har mördats, inte sällan inför ögonen på sina föräldrar, under fruktansvärda och olidliga former. Vi har svårt att ta del av bilder och filmer som visar torterade, våldtagna små barn. Dessa oskyldiga barns hjälpsökande blickar är outhärdliga och kommer säkert att följa oss många år framåt i våra liv.

Varför är omvärlden tyst inför grymheterna som drabbar vanliga människor i Syrien? Är det geopolitiska, ekonomiska eller stormaktspolitiska intressen som gör att människorna i Syrien fortsätter att lida?
För att få klarhet i den syriska knuten sökte Svartvitt upp exilsyrier, Syrienkännare och svenska politiker. Det blev ett intressant temanummer.
Kurdo Baksi

ANSVARIG UTGIVARE

Som vän till Stieg är jag stolt över vad han har åstadkommit efter att ha lämnat vår planet endast femtio år gammal. Jag tycker man ska resa en staty över honom i hans uppväxtorter Skellefteå eller Umeå. Ja, varför inte döpa ett torg eller en gata efter Stieg Larsson eller Lisbeth Salander i södra Stockholm där det regelbundet anordnas välbesökta Millenniumvandringar på många olika språk? Människor Millenniumturistar till Sverige och spenderar pengar just för att de har läst Stieg Larssons böcker. Otroligt men sant!
 
Den tidning du håller i handen betydde mycket för Stieg Larsson. Det var genom sammanslagningen med Svartvitt som Expo återuppstod 1999. Jag kände Stieg i över ett decennium och samarbetade på många fronter. Förutom tidskriftssamarbetet blev jag vid två tillfällen Stiegs förläggare. Tillsammans skapade vi opinionsbildning mot rasism och främlingsfientlighet i form av upprop, tidningsartiklar, seminarier och föreläsningar. Han kallade mig för ”lillebror” och jag honom för ”storebror”.
 
Med alla dessa fakta i bakgrunden var det dags att tillägna ett helt temanummer åt min vän och antirasisten Stieg. Svartvitt har letat upp främst vänner och kollegor till Stieg som såväl hyllar som kritiserar honom. 

Majoriteten av dessa har först nu kunnat samla mod för att ge sina bilder av Stieg. Ett särskilt tack till dem.

Med vänliga hälsningar
KURDO BAKSI
Ansvarig utgivare

Men det kommer också dåliga nyheter från den muslimska världen: Kvinnor i Saudiarabien nekas rätten att köra bil! Och västvärlden blundar för den värsta formen av kvinnoförtryck just i det här landet. En orsak är att Saudiarabien har goda relationer till USA. Det ämnet har jag anledning att återkomma till en annan gång.

Detta nummer av Svartvitt (nr 2-3, 2011) ägnar vi åt islamofobi och muslimernas situation efter bin Ladens död. Och vad just bin Ladens bortgång och den arabiska våren innebär för muslimer i västvärlden, särskilt i Sverige.

Muslimer och islam är också en viktig del av det nya mångetniska Sverige. Trots att islam en av Sveriges största religioner idag och närmare 400 000 personer i Sverige är uppväxta i muslimska miljöer serveras vi dagligen schablonartade och förenklade bilder av muslimer. Det tål att repetera en gång till: det finns faktiskt stora skillnader mellan troende muslimer, extrema muslimer och moderna muslimer i de cirka 50 länder där islam är majoritetsreligion.

Vad betyder de senaste förändringarna i Egypten, Tunisien, Libyen, Jemen, Syrien mm? Kan muslimer utgöra en kraft för frihet och demokrati? Kan islam och demokrati förenas? Ska slöja förbjudas? Hur kan kvinnors och homosexuellas rättigheter försvaras utan att muslimer svartmålas?

Ja, frågorna är många. Med hjälp av akademiker, journalister och politiker (tyvärr fick vi inget svar av några borgerliga politikerna på våra frågor) försöker vi svara åtminstone på en del av dem.

KURDO BAKSI
Ansvarig utgivare

Publicerad i Svartvitt nr 2-3, 2011

Ja, senast vi sågs var i slutet av 2002 och då hette vi Svartvitt med Expo.Tidskriften utkom mellan 1987 och 2002 – de sista fem åren som Svartvitt med Expo i samarbete med min vän Stieg Larsson. Efter 77 nummer ansåg jag att integrationsfrågorna diskuterades så livligt i svenska dagstidningar varför Svartvitt avbröt sin utgivning tills vidare. Ack, vad jag har varit naiv. Integrationen har inte alls gått i den riktning som många av oss tänkte! Det blåser väldigt starka främlingsfientliga vindar i hela Europa, inte minst i Sverige. Allt fler främlingsfientliga partier tar till och med plats i regeringar eller regeringar i europeiska länder blir beroende av dessa partier. Miljontals européer röstar på rasistiska partier. Det är skrämmande! ”Vi och Dom”-samhället har förstärkts på grund av radikala extremister.

Hundratusentals människor har röstat på ett nästintill rasistiskt parti i vårt land precis som i många EU-länder. Dessutom kan en radikalisering bland identitetssökande unga muslimer i Sverige skönjas. Miljonbidraget till den främlingsfientliga tidningen Nationell Idag,  Sverigedemokraternas oroväckande framgångar och självmordsbomben i centrala Stockholm i december 2010 är ytterligare tre orsaker till att jag återigen startar kvartalstidskriften Svartvitt. En sansad röst som vill öka förståelsen mellan olika invånare i Sverige behövs. En plattform som i god tid kan ta upp utmaningarna under de närmaste åren lyser med sin frånvaro. SVARTVITT kan fylla detta tomrum. Svartvitts första nummer, som egentligen är nr 78, tillägnas bilden av den andre. Om våra fördomar om andra, ja, om varandra. Till sist: Jag är oerhörd glad att jag återigen samarbetar med formgivaren Gunnar Dagnå precis som tidigare.

Varsågod!

KURDO BAKSI
Ansvarig utgivare

Publicerad i Svartvitt nr 1, 2011